Nyfiken i en strut

Jo då golfbollar är också vita. Och att det ska vara så förbaskat svårt att titta på bollen. Jag har ju spelat golf nu i några år, inte så mycket men jag kan väl inte klassa mig som nybörjare längre även om mitt handikapp talar för att så är fallet. Det låter kanske självklart att titta på bollen, regel nr 1 i golf. Ja borde ju inte vara så svårt kan man tycka. Men för mig är det det. För jag är nyfiken, nyfiken i en strut.


Har fått upprepade vänliga tips om att slå igenom svingen och hålla kvar blicken på bollen, eller på den tomma peggen - jag ska visst hinna räkna till 3 eller var det kanske spotta tre gånger innan jag följer min boll med blicken. Skulle just vara snyggt att stå där och loska mitt på självaste fairway.


Värst av allt är att jag verkar ha svårt att ta till mig den hjälp jag får eller att inse att jag inte har sån koll som jag tror att jag har. För likt förbaskat så tror jag att jag håller kvar blicken ner i marken när jag i själva verket genast efter bollträff nyfiket tittar upp. Känner mig som en trotsig barnunge när jag fräser "Men det är ju det jag gör!! Tittar på bollen alltså.

Och vad vill jag ha sagt med det då. Jo att det i mitt golfande kan vara anledningen till att jag jämt och ständigt drar bollarna åt höger, kanske slår jag inte igenom slaget. Vad vet jag, men jag kämpar vidare...

Och kanske kanske får vi barnvakt idag till lilla vännen och då ska jag minsann fokusera fokusera fokusera på den lilla vita.